På morgonen visste inte bläckfiskungen var han var. Han trodde att han fortfarande var hos familjen delfin. Han frågade sin mamma om dom kunde ha fisk till frukost idag. Det hade dom aldrig haft där hemma men hans mamma ville också ha det. Men dom hade ingen fisk hemma så dom simmade till Hemköp. Dom köpte mycket fisk, för dom visste att båda tyckte jättemycket om fisk.
När dom kom hem igen var klockan för mycket för att äta frukost så dom väntade en stund sen åt dom lunch.
- Vad gott det var, sa bläckfiskmamman.
- Ja det är jättegott, sa bläckfiskungen.

När dom hade ätit upp allt på matbordet så ville bläckfiskungen till lekparken. Så dom gick dit, bläckfiskungen gungade jättehögt på gungorna, nästan så högt att han gungade ett helt varv. Efter en stund så kom delfinfamiljen dit. Guldis sa hej till bläckfiskungen, men bläckfiskungen visste inte att dom hade kommit dit så han blev så rädd att han trillade av gungan. Han bröt benet. Guldis sa: Förlåt så hemskt mycket för att jag skrämde dig, det var inte meningen, och så började hon gråta. - Det gör inget men nu kan jag inte resa mig för det hör så ont i benet, sa han gråtande. Mamma kan vi inte åka till sjukhuset snälla det gör så ont. - Men du kan ju inte resa dig älskling, men vi kan ringa till sjukhuset och be dom skicka ut en ambulans, så du får benet gipsat.

När dom hade kommit in på rummet och lagt bläckfiskungen i sängen så sa dom att det kom en doktor snart. När doktorn kom så gipsade dom benet sen fick bläckfiskungen stanna över natten, sen fick han åka hem igen. Men han fick inte simma runt och leka, gunga, stimma för mycket, anstränga sig eller skrika.